fam. granis
nu skulle jag skriva ett sorgligt inlägg om min fruktansvärt roliga måndag och huvudvärk och pluggapluggapluggaPLUGGA och mitt absoluta no-life, men så hittar jag min kamera och vips ligger jag här med ont i magen istället på grund av allt skratt.
familjen granholm: antingen bråkar vi ihjäl oss eller så skrattar vi ihjäl oss. det finns liksom inget mellanting.
gårdagens julbord blev något av det senare och bilden är ett smakprov på min fina familj efter ett alldeles onaturligt stort intag av mat, julmust och godis. notera även min personliga einstein till mormor! haha shiiiet vad vi garvade åt den bilden. inte för att någon annan lär tycka det är kul men min måndag blev bättre i alla fall.
(iih nu kom pappsen in med en chokladkalender till mig också! mys mys på ullstämmavägen)
imorgon ska jag ta tag i mitt liv (alltså duscha och sedan åka in till stan = social kontakt och EJ joggingbyxor, det bli naaajs) och eventuellt leta efter ett arbete. min ångest över icke existerande jobb börjar visa sig även när jag sover numera i form av mardrömmar, så borde nog ta tag i den där helvetes jävla jobb-skiten innan jag bryter ihop fullständigt.
för jag orkar inte mer no-life. ögonen växer fan fast i datorskärmen snart om det fortsätter såhär.
och som min gode vän ankan sa: jag undrar hur länge man kan leva på ironi? det är ju inte ens kul det här och ändå skrattar jag bara åt alltihop.
hanna som arbetslös nittonåring? hahahahaha, how funny isn't that!
familjen granholm: antingen bråkar vi ihjäl oss eller så skrattar vi ihjäl oss. det finns liksom inget mellanting.
gårdagens julbord blev något av det senare och bilden är ett smakprov på min fina familj efter ett alldeles onaturligt stort intag av mat, julmust och godis. notera även min personliga einstein till mormor! haha shiiiet vad vi garvade åt den bilden. inte för att någon annan lär tycka det är kul men min måndag blev bättre i alla fall.
(iih nu kom pappsen in med en chokladkalender till mig också! mys mys på ullstämmavägen)
imorgon ska jag ta tag i mitt liv (alltså duscha och sedan åka in till stan = social kontakt och EJ joggingbyxor, det bli naaajs) och eventuellt leta efter ett arbete. min ångest över icke existerande jobb börjar visa sig även när jag sover numera i form av mardrömmar, så borde nog ta tag i den där helvetes jävla jobb-skiten innan jag bryter ihop fullständigt.
för jag orkar inte mer no-life. ögonen växer fan fast i datorskärmen snart om det fortsätter såhär.
och som min gode vän ankan sa: jag undrar hur länge man kan leva på ironi? det är ju inte ens kul det här och ändå skrattar jag bara åt alltihop.
hanna som arbetslös nittonåring? hahahahaha, how funny isn't that!
Kommentarer
Postat av: Anton
här har jag gått och byggt upp hela min humor kring ironi och sarkasm och så säger du att det inte ens är kul?
kul. verkligen.
Trackback
