tidsoptimisten kommer igen

det här kan vara första gången någonsin jag sitter och väntar på att bussen ska gå.
det känns ganska bra faktiskt, även om jag sitter och stressar upp mig över att jag ska bli för långsam så att jag ändå missar den.

jaja, det finns nackdelar med allt och jag hann ju till och med blogga!
plus i kanten för mig där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0