nittonhundra

ett glas, två glas, tre glas... tio glas vatten. det är öken i min kropp.
ni vet, man dricker och dricker men är ändå törstig som en jävla gnu. det kluckar till och med i magen när jag sitter och diggar med till the doors, vilket är jättejobbigt om det råkar bli otakt... 

annars sitter jag mest och kollar på klipp från stockholm boogie, ahh jag undrar om det är någon som kan replikerna bättre utantill än jag och alice, sveriges bästa film genom tiderna. jerka vill man bara äta upp så söt är han :D

även fantasin är öken för tillfället som ni märker.
bloggen är lite halvdöd, humorn lite halvdålig.

men jag kan ju passa på att tillägna detta inlägg till min kära vän simon davidsson, jag har visst lovat honom hans fifteen minutes of fame...