nittonhundra

för åååh det går ju inte.

att skriva ett inlägg om hur jag hatar allt och alla och mest av allt mig själv just nu.

vad jag än försöker skriva så slutar det med att jag låter som största bitterfittan, eller som att jag funderar på självmord. så illa är det ju knappast. vissa dagar händer det ju faktiskt något kul/upplyftande/mindre vanligt, jag är nog bara dålig på att komma ihåg och skriva upp dessa händelser. ynklig är jag.

lite the doors i spellistan och jag glömmer att det bara är onsdag imorgon.