nittonhundra

vaknar med spring i benen och rastlöshet som bubblar i kroppen. solen skiner och jag vill bara ut ut ut! tänker att efter frukosten ska jag ut och löpa en sväng för det är ju så himla härligt i vårvädret och gud vad kul det är att träna!

jo men tjena.
en frukost senare sitter jag här och ger mig själv fetaste ångesten för att jag vet att jag borde men inte orkar. någonstans mellan sängen och den rostade mackan försvann peppen och ååh varför är man så dålig för? hur svårt kan det vara att bara snöra på sig joggingskorna och springa ett varv runt kvarteret?!

kanske blir en powerwalk då... har hört att det ska vara bra det med.
typ samma sak ju.
nästan.