nittonhundra

läste häromdagen en krönika om en tjej som äntligen hade tagit mod till sig och färgat sitt blonda hår brunt (JA det var en tjejtidning och JA jag läser såna). hon skrev att det var ett steg i hennes liv som inte ens i närheten kunde mäta sig med lägenhetsköp eller det nya jobbet - att våga förändra hårfärgen hon var född i var mer livsavgörande än något annat.

alltså den där artikeln kunde ha varit skriven av mig. för VEM TUSAN är den där människan i spegeln egentligen? borde jag byta förnamn när jag ändå är i farten?

jag känner mig helcrazy.



(och sen att jag har ett behov av att fjanta mig framför kameran är en helt annan sak)