en morgon

av den allra värsta sorten (snooza i en timme och en kvart, råka stänga av väckarklockan och somna om, vakna igen cirka tjugo härliga minuter innan bussjäveln går och på den tiden hinna duscha, äta, klä på mig och packa väskan) jag HATAR stress

telefon och världens ynkligaste röst i andra änden, paniken väller upp inom mig när hjärnan kopplar; en gråtande syster och något som låter som "olycka". skit i bussen upp på cykeln trampa trampa som en jävla idiot tack tack gode gud i himlen mina ben blir gelé när jag förstår att hon inte är skadad, bara chockad och rädd. någon annan stackare får dra det kortare strået.

och jag som inte ens orkade säga hejdå när hon gick. jag orkade inte.

för fan ge mig en morgon utan hjärtinfarkt.
nu: ett djupt andetag och litteraturvetenskaplig analys.

Kommentarer
Postat av: Kristin

Usch vad läskigt :/

Tur att hon klarade sig, hoppas ni är okej.

2008-10-23 @ 17:15:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0