att lyssna...

eva cassidy och samtidigt läsa om
hennes sorgliga livsöde blev för
mycket för mitt stackars hjärta.

huuh ibland bara kommer det.
allt på en gång och jag känner mig så jävla töntig
som sitter och tjuter för en sån sak men det
går bara inte att stoppa. en ensam kväll och lite
för mycket självömkan brukar aldrig sluta bra.

hehe några avsnitt oc på det va...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0